Kommer att blogga på en annan blogg ett tag nu, får se om jag kommer tillbaka.

Självkänsla är den insikt man har om sig själv och sitt inre liv och hur man förhåller sig till den kunskapen. Självkänsla handlar om det vi är medan självförtroende handlar om prestationer och kompetenser. Självkänsla och självförtroende är olika separata delar av vår psykologi. Självförtroendet kan påverkas av hur mycket kritik och beröm man får. Självkänsla handlar om de tankar man har om sig själv och den man är. Den har ingenting att göra med om man är bra eller dålig på att göra olika saker, självkänsla handlar om att känna att man är värd något bara genom att vara. Känslan av att man duger oavsett vad man klarar av, går att träna upp. Detta kan dock vara svårt att klara på egen hand. Men med stöd från allmänheten så går detta mycket lättare.Det finns många olika anledningar till att man kan ha låg självkänsla. Alla behöver få uppskattning, bli sedda och respekterade för den man är. Självkänslan sjunker om man ofta under sin uppväxt har fått höra att man inte är tillräckligt bra, att man inte duger någonting till eller att man är jobbig. Samtidigt kan en person som har fått uppskattning bara när han eller hon har presterat bra, till exempel i en idrottstävling eller på ett prov i skolan, tro att hon eller han duger bara när de gjort något bra och inte bara genom att finnas till. Självkänslan påverkas också negativt om man inte blir sedd alls under uppväxten, till exempel om ens föräldrar eller de man växer upp med inte är hemma så mycket, om de är sjuka, missbrukar eller har för mycket i sina egna liv för att hinna och orka se sina barn. Det är svårt att se utanpå hur en person upplever sin självkänsla. Någon som till ytan ser väldigt lyckad ut, som ser bra ut, är duktig i skolan eller på jobbet och har många vänner, kan i själva verket ha låg självkänsla och känna att hon eller han inte duger och räcker till.

Jag får dagligen höra av många att jag har dålig självkänsla men bra självförtroende. Jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Jag har så gott som inget självförtroende alls. Så fort vi ska göra något i skolan hinner läraren inte tänka innan hon / han får höra mig säga att uppgiften är omöjlig för min del. Varenda dag får jag prata med lärarna i ett litet grupprum för att känna att jag ska klara av uppgiften. Det har inte alltid varit såhär, men enda sen jag började på denna skolan jag i dagsläget går på har jag fått sjukt dåligt självförtroende. För på denna skolan är det den som har flest IG som vinner liksom. Det är dom som får mest uppmärksamhet av lärarna. Vi andra som kanske har godkänt i just det ämnet, vi räknas klara allt på egen hand. Som jag skrivit tidigare i min blogg har det varit mycket problem i just min klass, att den ena halvan förstör för den andra. Efter krismötet med rektorn och annan personal i onsdags. Var det en lugn onsdag och torsdag. Men jag var ju hemma igår och fick ett sms senare på kvällen att dagen varit hemsk. Att alla hade börjat göra som vanligt, störa alla för nu var ju inte jag där. Nu hade dom ingen som kunde skrika på dom. Det är sjukt det här. Liksom dom vill att jag ska skrika på dom för att dom ska kunna bete sig normalt. Hur ska det gå för dessa personer senare i livet. När det är grupparbete skiter dom i allt, dom gör inga läxor, kommer 30 minuter sent hit och dit. Det drabbar oss andra. När ska folk inse detta. Under krismötet i onsdag kom det fram hur dåligt självförtroende dessa personer har som stör oss egentligen har. Så fort rektorn frågade dom något vände dom blicken bort och vågade inte svara. Seriöst är det svårt att ta sina konsekvenser här i livet. Visst det finns nog roligare saker i livet att göra än att få kriktik. Men man måste ju kunna lyssna och ta åt sig av andras åsikter utan att livet går under. Jag har tänkt på det många gånger, att folk på våran skola kan inte må så bra. För det enda som tröstar dom är att snacka skit om andra. Att sprida falska rykten är en ren vardag för våran skola. Ibland får man höra att ens bästa kompis håller på med 30 killar samtidigt medans man vet att hon bara har en. Det är så klart att man inte ska bry sig men det är inte lätt att bara skita i allting heller. Jag önskar att jag får veta vem det är som startar alla dessa falska rykten som får så många att må dåligt. Seriöst då hade jag gjort något. Att kränka / sänka andra bara för att få må bra själv är sjukt rent ut sagt.

Visst det är säkert inte bara våran skola där utseende gör allt för hur man blir behandlad som person. Är man inte lika smal som alla andra, perfekta ben, armar, näsa så blir man mindre värd. Det är nog inte tänkt att det ska bli såhär. Men det blir det automatiskt. Jag förstår inte varför. Hur en person är går inte att ta på utseendet. Samhället idag 2000 - talet där det mesta handlar om utsidan av personer gör livet mycket mer tråkigt. Om alla istället tänkte såhär "Det är såhär jag är och ingen kan ändra på det, punkt slut" är inte lätt. Men om alla gjorde det så tror jag att samhället hade blivit helt annolunda än vad det är idag. Det är ju bara att kolla på alla modeller. Där ska man vara smal som en pannkaka och ha 20 ton med smink. Man behöver inte sånt för att se bra ut. Skit i sminket och kom fram med dig själv skulle jag vilja säga. Allt hade varit så mycket enklare om sminket inte fanns och kläder och ens utseende inte spelade någon roll.

Någon som har några åsikter till mig kring detta?