Nu har vi varit och tagit ett sista farväl. Vi tände ett ljus och hade en tyst minut. Det som hänt är verkligen helt oförståligt. Folk säger som förstår men ingen kan någonsin förstå hur jag känner just nu. Det känns som att folk dör en och en i min släkt nu. Vi har förlorat 4 släktingar nu på kort tid. Jag trodde aldrig jag skulle ta detta så hårt. Men det är bara förnamnet på hur jag egentligen tagit detta. Efter kyrkan var vi och skulle handla mat. Men ingenting kändes lockade. Så jag sa till pappa att jag gör ordning en räkmacka till mig själv under kvällen. Ska även försöka få i farmor lite mat. Just nu sitter man bara och skakar. Folk ringer, smsar och frågar vad som hänt men orkar inte prata om det utan hänvisar det vidare till någon annan. Egentligen borde jag ta tag i detta men just nu har jag ingen ork. Man sitter bara och kollar in i väggen och tänker varför just den personen. Inte för att någon annan heller borde dö. För livet borde vara för evigt. Ingen förtjänar att dö. Inte så snabbt. Jag är helt tom.. Ska försöka lägga in lite bilder sen och kanske en videoblogg om jag orkar. Men det är bara om jag orkar, jag lovar inget. Svarar på kommentarer ska jag försöka göra under kvällen. Men ja min familj kommer i första hand nu. Måste vara stark och stötta farmor nu. Skriver mer sen.