Tankar om skolan.

Efter en veckan med bloggpaus så är jag nu tillbaka. Men dock inte lika mycket. Hade möte med min rektor och mina föräldrar idag. Där jag fick säga allt jag tyckte och kände om skolan. Allt jag sa tog dom åt sig. Så nästa vecka på måndag ska våran klass få sitta i kris samtal. Det är inte bara jag som inte känner mig välkommen in i klassen. Det finns folk i våran klass som skär sig bara för att dom känner sig värdelös då lite mindre än halva än våran klass bara vill förstöra för oss andra. Idag i skolan kunde jag inte hålla tyst längre. Så när alla killarna utan Willo satt och skrek ställde jag mig upp och skrek "vafan väx upp, det finns folk som vill lära sig något". Efter det blev jag kallad rövslickare, hora, bög och ja alla sådena ord. Men det kan jag ta. När ingen annan av tjejerna i våran klass vågar öppnar munnen så får jag göra det åt dom. För när vi tjejer är själva berättar dom hur dåligt dom mår bara för våran klass. Vi vet att detta är inte bara en persons fel. Men ja efter mitt lite ingrepp i klassen så har nu lärarna insett att vi menar allvar. Dom flesta killarna kränkerna lärarna så mycket varje dag att dom till och med kan räcka fingret åt dom och lärarna blir bara sårade men vågar inte säga något. Då har det gått för långt enligt mig. Till alla tjejer plus Willo i min klass. Tillsammans kan vi klara det. Vi måste bara stå på oss när det på måndag blir krissamtal. Rektorn, kuratorn, skolsköterskan och alla våra lärare som vi har varje vecka plus hela våran klass ska vara med. Det är sjukt att ni andra aldrig kan inse vad som håller på att hända innan flera stycken ligger på psyket och seriöst känner sig totalt utmattade och värdelösa för att vi dagliga får höra hur värdelösa vi är. Nej en sak är säker och det står jag för. 9:A på forsheda skolan har gått under. Nu hoppar jag att alla min klass tar åt sig och lyssnar på måndag för det är jag som har startat allt detta nu. För jag orkar inte att se dom flest i våran klass gråta, skrika dagligen. Det har gått för långt och rektorn höll med mig idag. Han förstod inte hur jag har orkat detta så här länge. Det har jag inte gjort men jag har bitit ihop. Man orkar inte hur mycket som helst. Så alla ni som hatar mig efter detta, fine det skiter jag i. För att vi alla ska orka dom sista månader som vi har kvar tillsammans måste alla anstränga sig även jag. Men det har jag gjort hela tiden men inte fått något tillbaka. Snälla ge detta ett försök, jag vill bara hjälpa klassen. För att vi ska slippa att det ska rinna blod, tårar och annat varenda dag. Kom gärna med åsikter kring detta. Men ni ska veta att taskiga kommentarer om att jag inte har rätt att reagera som jag gör kan ni bespara er på.


Skolsnack i massor.

Hemma igen, matteprovet gick kanon. Kunde exakt allt. Ovanligt för att vara lilla mig. men syslöjds provet bad jag att få göra imorgon istället. Innan sista lexionen skulle börja blev allt skit. Jag började gråta och kunde inte sluta. Jag försökte dölja det genom att gå ut på skolgården. Men vem kommer efter då? Jo självklart kommer rektor ut där och började i frågesätta allt. Jag tänkte bara snälla kan vi inte prata när jag mår bättre. Nej då fick jag följa med han in i ett svart, mörkt, trångt grupprum. Där han började ställa en massa frågor medans jag började gråta mer och mer. Tillslut nådde jag en smärtgräns där jag bad han hålla tyst! Han vart tvärtyst och kollade mig i ögonen. Nu äntligen har han förstått att jag menar allvar. Jag berättade hur lärarna behandlar mig. Han berättade för mig att det var olagligt. Jag tänkte: Äntligen detta har tagit han 4 månader att inse. Liksom jag förstår inte hur svårt det kan vara. Kunde dom inte lyssnat på mig från början. Så hade jag inte behövt må som jag gör nu. Många av er som läser min blogg som känner mig vet vad som kommer hända inom 2 månader. Många av er vet också att det är inget jag valt själv men pågrund av att dom vuxna på skolan inte kan lyssna på mig så är nog detta det bästa för mig :/ Jag ger rektorn denna veckan på sig att fixa så att det blir rimligt för mig att vara i skolan. Liksom nu har även han insett att det som händer är inte rimligt. Förlåt för ett negativt inlägg men behövde skriva av mig.


Veckans blogg denna veckan är: Irma

Lite skolsnack.




Nu äntligen har jag gjort allt jag kan på relgionen. Var två frågor jag inte kunde. Men vi har ju 5 lexioner kvar i skolan med detta arbetet om Islam också. Så det ska nog gå galant. Hinner nog till och med skriva mycket mer på dom andra frågorna, och det leder till högre betyg. Vilket vi gillar starkt. Det har inte ens varit jobbigt att skriva två A4 sidor nu på dator på 2 timmar. Utan det har mer varit roligt. Jag kände mig inte tvingad till att göra det heller men gjorde det för då vet jag att jag kommer att hinna lämna in uppgiften i god tid. Sen har jag ju Biologin också. Men den ska jag be att få uppskjutet 1 vecka. För när jag ska göra ett arbete vill jag göra det noggrant utan tidspress. Eftersom jag har varit sjuk mycket så brukar detta inte vara något problem bara det blir gjort som lärarna säger. Säger dom emot mig så ringer bara mina föräldrar till skolan för dom vet vad som gäller. En människa som mår dåligt och då menar jag verkligen dåligt ska inte överanstränga sig själv. För att byta ämne så gjorde jag mina gymnasieval idag. Blev verkligen nöjd över valen. Skulle jag ändra mig så kommer det ju en omvalsperiod om några veckor. Så jag känner mig lugn. Till alla er som kommenterar min blogg. Ni kommer få svar men det kan ta tid. Har flera sidor obesvarade. Men jag lovar ni ska få svar allihoppa :)


Veckans blogg denna veckan är: Irma

Godmorgon

Godmorgon. Jag hann blogga i dag på morgonen endå. Just nu håller jag på att varma lite mat i mikron. Jag måste ju som några av er redan vet äta middag innan jag går till skolan. Eftersom jag inte kan äta i skolan av många orsaker. Vi går till 15 idag så jag ska nog klara mig utan mat om jag äter ordentligt nu och tar med mig någon frukt eller något. Tragiskt att skolan inte kan laga den speialkost jag ska ha. Men that´s it! Dagen idag börjar med Matte, Fysik, Bifftid, So, Lunch, Svenska, Engelska skulle jag tro. Så inte så värst jobbigt så ja det får gå. Hoppas bara att jag klara av hela dagen utan att bli sjuk. Det återstår att se. Under dagen ska sjukhuset ringa  mig varannan timme och se så jag inte blir värre än vad jag redan är. Hoppas ni alla andra får en bra dag :D


UPDATE:
Dom ringde just från Hillerstorp. Bussen kommer vara 20 minuter sen. Men jag vågar inte chansa då jag har så långt till bussen. Så jag tar på mig ett extra par byxor och traskar iväg normal tid nu 20 över 7. Hate it! Man borde få taxi när man bor på landet men icke.

Hoppas på en lösning!

Åttonde inlägget för idag. Oj vad jag skriver av mig mycket nu för tiden. Sen jag startade denna bloggen har jag skrivit 36 inlägg. Det är väl bara bra. För visa dagar vill man ju bara ligga i sängen och inte kliva upp. Ni som har följt min gamla blogg vet hur stora problem jag har med skolan. Jag kan ju inte vara där utan att få astmaanfall. Den 5 Januari ska jag på alla astma undersökningar för att underlätta för mig i skolan. Hoppas nu bara att dom hittar svaret. Annars blir jag bara besviken! För jag har knappt varit i skolan på 3 månader och jag vill ju klarar skolan, jag vill kunna vara , plugga , träffa vännerna och framförallt känna mig som ett normalt barn som sköter skolan! Jag har sagt det många gånger förr men innerst inne så gillar jag skolan lite. Men ja som det är nu är det de värsta som kan hända i mitt liv att gå till skolan. För att bli sjuk och knappt kunna andas på platsen man är tvingat att gå till dagligen i över 10 år det är fel enligt mig. Men ska kunna gå dit och få må bra även fast man har svår astma och andra sjukdomar. Skolan bör ta hänsyn till elever som är sjuka. Men ja det gör dom inte så vad kan jag göra. Jag är bara ett litet barn och jag verkar inte ha så mycket att säga till om. :/

It´s over now!

Jag är less på att bli behandlad som om jag vore världens mest sjukaste barn. Alltså okej jag är sjuk men inte på det sättet skolan verkar tro. Dom verkar tro att jag inte kan ta egena beslut, eller att jag inte ens vågar prata med dom. Jag har alltid sagt att jag är öppen för förslag ifall sdom har någon lösning på mitt problem, en kortsiktig lösning självklart. Jag har en termin kvar nu efter jullovet på denna skolan. Det måste vara rimligt för mig att gå klart den, utan att bli sjuk så fort jag visar mig där. Jag pratade med en tjej på skolan idag och dom har börjat städa skola oftare än sedan min mamma gjorde en anmälan. Men räcker det verkligen, jag tycker det bordde vara ett sanerad klassrum för oss som har svårt att vistas där. Jag fick en kommentar här på bloggen att jag bara klagar hela tiden, fast kommentaren var anonym men IP-numret visas ju självklart. Asså blir så sur tänk om den personen själv hade gått igenom mitt liv som jag gör dagligen som en svår kamp. Jag önskar inte ens den personen jag hatar över allt annat den smärtan jag dagligen har. Min blogg är mitt sätt att skriva av mig på dagligen. Det är som min dagbok fast andra kan läsa den. Jag tycker det var ett stort steg att jag ta bort lösenordet på bloggen. Men ja som sagt den som skrev kommentaren har du något emot mig så får du gärna skriva det igen och där lämna en epost adress så vi kan prata ut om det. Mitt liv kanske är mycket negativt nu men det är nu och jag hoppas på en lösning snarast. Jag har tyvärr gjort allt jag själv jag kan göra åt saken så nu måste kommunen ta tag i resten. Jag hade om jag kunnat göra allt deras jobb också så att det blev överstökat någon gång. Men ja som sagt kommunen har väl mycket att göra som dom alltid skyller på.. Men jag menar vi gjorde anmälan för 3 månader sedan och vi har inte sett någon förbättring alls.


It´s over now, it´s not ok, please understand.