Jag är less på att bli behandlad som om jag vore världens mest sjukaste barn. Alltså okej jag är sjuk men inte på det sättet skolan verkar tro. Dom verkar tro att jag inte kan ta egena beslut, eller att jag inte ens vågar prata med dom. Jag har alltid sagt att jag är öppen för förslag ifall sdom har någon lösning på mitt problem, en kortsiktig lösning självklart. Jag har en termin kvar nu efter jullovet på denna skolan. Det måste vara rimligt för mig att gå klart den, utan att bli sjuk så fort jag visar mig där. Jag pratade med en tjej på skolan idag och dom har börjat städa skola oftare än sedan min mamma gjorde en anmälan. Men räcker det verkligen, jag tycker det bordde vara ett sanerad klassrum för oss som har svårt att vistas där. Jag fick en kommentar här på bloggen att jag bara klagar hela tiden, fast kommentaren var anonym men IP-numret visas ju självklart. Asså blir så sur tänk om den personen själv hade gått igenom mitt liv som jag gör dagligen som en svår kamp. Jag önskar inte ens den personen jag hatar över allt annat den smärtan jag dagligen har. Min blogg är mitt sätt att skriva av mig på dagligen. Det är som min dagbok fast andra kan läsa den. Jag tycker det var ett stort steg att jag ta bort lösenordet på bloggen. Men ja som sagt den som skrev kommentaren har du något emot mig så får du gärna skriva det igen och där lämna en epost adress så vi kan prata ut om det. Mitt liv kanske är mycket negativt nu men det är nu och jag hoppas på en lösning snarast. Jag har tyvärr gjort allt jag själv jag kan göra åt saken så nu måste kommunen ta tag i resten. Jag hade om jag kunnat göra allt deras jobb också så att det blev överstökat någon gång. Men ja som sagt kommunen har väl mycket att göra som dom alltid skyller på.. Men jag menar vi gjorde anmälan för 3 månader sedan och vi har inte sett någon förbättring alls.

It´s over now, it´s not ok, please understand.