Under natten har vi fått mindre roliga besked. Så nu under dagen väntar kyrkan, sjukhuset, och många andra saker. Att vakna av att man fått veta att någon dött är verkligen det värsta som finns. Jag kommer säkert få många frågor om vad som hänt under dagen. Hon var svårt sjuk och låg på sjukhuset, men under natten fick hon en hjärtinfart. Så det blev ett snabbt slut om man säger så. Men iallafall bloggen kommer att komma i sista hand under dagen. För just nu vill jag bara finnas där för min farmor. Stötta henne och få henne att stå upp. Många säger att personen nu slipper lida så ser inte jag på saken, utan att inte ha personen här med oss känns tungt. Egentligen finner jag inga ord....


Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor, där inte mörkret är.

I ljusa irisringen du bär en mörk pupill,

ty mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där,

var inte rädd för mörkret som ljusets hjärta bär.




En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.

Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,

det multnade lövet. Så som myllan minns och så som bergen

minns vindarna. Din frid ska vara oändlig så som havet.