Ärligt talat ibland tänker man för mycket. Ibland tänker man så mycket man blir yr. Oftast tänker man på onödiga saker som sitt utseénde som oftast bara en själv är missnöjd med. Jag menar om jag hatar min näsa vilket jag inte gör men jag tror inte folk går runt och tänker åh vilken ful näsa hon har. Utan det är oftast bara en själv som gör det. Men jag tror däremot att om man aldrig får höra något bra om sig själv utan bara negativt så orkar man inte i längden. Folk som får positiv feedback för det dom gör är oftast lyckliga. Om vi nu tar skolan för exempel. Där går det ungefär 25 elever i varje klass på min skola. Vi har en lärare per lexion. Man får oftast ingen hjälp då lärarna oftast får ägna sin tid åt att skrika på de elever som stör och helt enkelt förstör för oss andra. Vi ligger efter jätte mycket bara för att ungefär halva klassen förstör för alla. Jag kan inte hjälpa att jag hamnade i denna klassen, men jag vill klara skolan. Men just nu känns det inte ens som att jag har en chans som det är nu. Att ständigt se sig själv bli sämre och sämre gör ont inom mig. Att gråta sig tills sömns för att man vet att det är skola dagen efter gör inte saken bättre. Många av er som läser min blogg tycker säkert det är roligt och trevligt att gå till skolan. För ni går säkert i en skola där eleverna som vill lära sig något får lära sig något. Många lärare på skolan säger jag ska sluta klaga på dom när det är min andra halva av klassen som stör. Visst jag förstår lärarna också men herregud det hjälper inte att vi skriker oss stuma på den andra halvan. Dom ändrar inte på sig endå. Som jag känner det just nu så har jag ingen chans att klara grundskolan. För det finns folk som förstör för andra. Dom andra klasserna på våran skola har hyfsade betyg för där vill dom lära sig något men i våran får vi inte ens chansen. Även fast jag är sjuk mycket kan jag endå mer än dom andra i klassen. För jag pluggar hemma medans dom bara sitter och klagar på lärarna och allt i skolan hela dagarna. Det är ju egentligen vi elever som kan förändra saker, barn är inte osynliga. Men att låta andra förstöra för ens egen framtid är inte okej. Så då kan många undra vad vi kan göra åt saken? Jo det finns mycket, först och främst bör man prata med lärarna och rektor vilket jag gjort och det funkade inte. Sen kontaktade jag skolverket och det var först då det började hända saker på våran skola. Men dom kan dock inte vara med lexionerna och se hur det förekommer och går till där. Därför har vi den frågan olöst. För om vi 10 som vill lära oss något och vill komma någonstand i livet inte får det chansen på denna skolan, kanske vi alla får byta. Men hur skulle det se ut. Men vi har iallafall erbjudit oss att byta till en skola en bra bit här i från nu bara för att klara oss. På fredag har vi alla möte med rektorn och våra föräldrar där vi ska diskutera saken vad som blir bäst. Men även vad denna skolan kan erbjuda oss. Jag menar många oss har nästan 10 prov efter oss i olika ämnen men då vi inget lärt oss på lexionerna så kan vi inte ens det. Det jag oroar mig mest inför det är nationella proven. Hur ska det gå när vi förlorat så mycket undervisning under 2 års tid nu. Det känns som att dom flesta i 9A bara är i skolan för att leka. Det är inte roligt att behöva säga det men jag tycker många av er bör växa upp och tänka igenom hur mycket ni förstör för oss andra någon gång.